och hur gick det sen?: Lagom är bäst

Okej, jag beslöt mig att försöka på svenska igen. Vi får se hur det går den här gången. Mitt andra mål är att inte prata så mycket om hur det känns att åka hem till Finland och lämna Uppsala och Sverige. I stället ska jag bara berätta om vad jag har gjort under de senaste dagarna så att jag inte blir för deprimerad, haha. Jag skriver en annan text på engelska och skickar den också idag- för det är min sista dag här i Uppsala.

Som jag sade i förra texten, var lördag en ganska hektisk dag. Efter ett par dagar av hemskt ont i benmusklerna och utan en minut på gym, ville jag absolut sporta litet. Så det var morgonen på Campus1477 igen. Eftersom det gjorde fortfarande ont i benen, försökte jag ta det lugnt och träna t.ex biceps och axlar i stället. Oj ju, jag ser ut som ett jävla skåp nu. Haha, nej, inte än. Jag borde ladda ned en bild av min biceps, så stolt är jag över mig själv nu. Nä, men jag bara skojar. Jag har glömt totalt att berätta att jag är med i ”30 day ab challenge”. Ja men varför? –Ingen aning. Det kände som ett bra ide då, men om jag går med i någonting måste jag vara med till slutet. Den här utmaningen är ändå väldigt krävande och tuff! Med jag ska klara den, jag måste. Väntar inte så ivrigt på den dagen då jag försöker klara av 120 sit-ups. Oj då… Efter gymträning skyndade jag hem till dusch och att äta lunch. Det är så konstigt att jag inte har lagt mat på riktigt för en lång tid. Och det gjorde jag inte på lördag heller. Så det var keso och sallad, mums! Och efter lunch var det dags att cykla till Gränby och ”shoppa”. För största delen var det så att jag inte kunde köpa något nytt. Orsaken till detta är förstås det att jag inte har rum i min resväska. Men… jag köpte en linne ändå, eftersom ”det alltid finns rum för ett plagg”. Lyckligtvis hindrade jag mig själv (och också min vän) att köpa mer. Men fika var ett måste igen! På det sättet har vi faktiskt blivit riktiga svenskar, fikapaus hela tiden, haha. När vi hittade vägen hem, träffade jag några andra vänner, eftersom min härliga spanska vän hade födelsedag och därför hade vi ett litet kalas för henne. Vi åt spansk mat och också lite cheesecake med hallondressing, såååå gott! Vi pratade hela natten och tänkte på våra första veckor i Uppsala och hur vi alla träffade varandra. Super nostalgiskt! Och förstås blev jag också litet ledsen… Därtill lämnade en person till tidigt på söndagmorgonen och lördag var den sista gången som vi såg honom. Men hela kvällen var jätteroligt och tog också litet längre än jag hade trott, haha.

Mitt kanske första stressfri veckoslut fortsatte med en långsam söndagmorgon. Jag tittade genom alla mina kläder och valde dem som jag kommer att kasta bort. Också ville jag testa hur mycket kommer min resväska att vägra. Litet för mycket, tyvärr. För helvete… Det är så dyrt att åka bort från utbyte. Jag skickade ett paket hem och det kostade för mycket, tycker jag. Om man jämför med Finland, är det så hemskt dyrt i Sverige, tycker jag. Men jag har inga andra möjligheter. Jag cyklade till Campus1477 igen för sista zumba här i Uppsala. Känns konstigt. Det har varit så kul att träna under den här semestern. Som sagt många gånger tidigare, vi får se hur det fungerar när jag är hemma. Okej, men jag fortsätter söndagberättelsen. Efter gymmet hade jag ingenting speciellt att göra (som vanligt). Vi satt ute för en stund eftersom vädret var så vackert och sen åkte vi till stan att ta foton. Jag tycker att jag har för många likadana foton av Uppsala, men kanske är det okej. Hela staden var väldigt tyst och det kände konstigt att gå genom tomma gator.

Måndag kom alldeles för snabbt. Men vi började min sista vecka på ett perfekt sätt: pannkakfrukost med vänner! Som typiskt, vi hade för mycket pannkaksmet och kunde inte äta allt eftersom vi hade så många söta saker att äta, till exempel många sorts av sylt, nutella, glass och sirap. Efter frukosten försökte vi fixa en av mina vänners cykel, men det var inte så lätt. När jag kände att jag kunde röra mig igen på riktigt, cyklade jag till gymmet för den sista gången. Nu är mitt medlemskap där slut. Det känns också lite konstigt att jag aldrig kommer att åka dit igen. Jag och min vän ville cykla till Gamla Uppsala en gång till men före detta arrangerade vi ett litet fika, pannkakor från frukost och glass. Gamla Uppsala var vacker som alltid och vi njöt av att bara vara där kanske för den sista gången. Allt var så grönt att det var förvirrande. Vi cyklade hem bara för att förbereda oss att ha en ny cykelutflykt, till Flogsta. Ursprungligen var idet att tillbringa kvällen på taket av ett höghus, men tyvärr hade de bringat dörren tillbaka så ingen solnedgående på taket- så synd! Skulle ha varit trevligt att se den en gång till, men åtminstone fick vi höra flogsta scream igen. Jag kunde inte skrika själv för jag hade ont i halsen, men jag har skrikit redan många gånger så ingen fara.

Tisdagmorgonen var långsam igen- jag har ingenting att göra så varför göra någonting? Vi besökte Linnèträdgården och ät stora kanelbuller i ett café. Eftersom solen sken igen, satt vi en stund vid Fyrisån och bara vilade. Men vi besökte också Domkyrkan och Gustavianum för att köpa någonting från universitetsbutiken. Och nu har jag en kasse. Kul. Efter runden i staden rusade jag hem för att äta och duscha. Sen cyklade jag till Rackarbergsgatan. Då väntade mina nederländska vänner med en BBQ. Vi satt ute och drack öl och snackade om vad som helst. Också fler vänner kom, det var så konstigt att jag redan hade sagt ”hejdå” och trodde att jag inte kom att se honom- men han var också där! Vid elvatiden gick vi till Snerikes- för den sista gången. Hela kvällen var så rolig med alla som var kvar i Uppsala och vi hade det så kul. Jag använde inga pengar inne i Snerikes, vilket är superkonstigt, haha. Vi stannade förstås till klockan två och pratade ute för en stund innan vi cyklade jättelångsamt hem. Och det var redan alldeles ljust ute, jag älskar nordiska sommaren.

Igår var det någon slags allmän städande i vår korridor. Och förstås klockan 8. Vilken härlig dagen efter kunde jag säga. Som vanligt, tillbringade jag morgonen långsamt. En vän reste hem och det var dags för kram och ”vi ses snart igen!”. Vi hade lunch i Värmlands trädgård och lyssnade på firande studenten som hade tagit examen. Det var en riktig överraskning att gå ute och hela staden var galen! Musik, tutande, sjungande ungdomar och massor av folk överallt i centrum. Men det var faktiskt kul, tycker jag. För vi har inte en sådan tradition i Finland. Vi bara kör omkring stan i februari när det är minus 30, typ. Vi hade fika på Kafferummet Storken vid Stora torget och satt där för en lång tid. Och sen började det regna. Jag kom hem för att äta och kvällen tillbringade jag på V-Dalas taket med några vänner. En härlig kväll i Uppsala igen och jag bara tänkte att det är så konstigt att jag måste åka hem väldigt snart.